Bikerida

Jaha nu har det gått några år 😱 Sedan sist... fick en släng av hemliga Ida... Dock har jag hållt min instagram igång tack vare en kollega som pushade mig så jag har inte gåt helt under jord... Är som sagt "lite" hemlig av mig men jobbar för att inte vara det sådär extremt mycket....men det finns vissa speciella personer som jag visar mitt innersta jag för.

Jag vet också att om elaka jävlar vet fel sker om en/tror sig veta saker om en så kan de vrida dem till nåt helt annat å kasta det i ansiktet på en och sprida skit om en för att de tror att de själva ska framstå som en bättre människa, vissa har verkligen inga gränser. Fattar inte att Vissa människor har så mycket hat mot sig själva och andra att de tycker det är ok att projicera ut skiten på andra i syfte att få dem att må dåligt...å när de märker att de inte KAN sänka en då går de på närstående osv osv...ska inte dravla så mycket om sånt jag försöker mest se framåt å ha skoj...å alltid retar det nån🤣  Vet inte varför jag gick på så hårt om det där men...

Nå skit samma jag är en osänkbar båt...jag är inte ute å svamlar på djupt vatten även om folk tror det eller vill tro det...jag står stadigt som en strandad val 😎

 

Livet har som flutit på som vanligt...tokerier med motorer och lite allt möjligt. Det går upp å ner..

 

Jag har fått mycke påtryckningar från olika håll faktiskt att jag borde börja skriva igen och jag ska nog ge det en ny chans, kan va jäkla bra för mig själv och kul om man kan roa nån annan..

 

Senaste påtryckningen va förra ledigveckan då jag va i Stockholm...och sedan dess har jag funderat hårt om jag ska börja igen, tänkte nu att jag provar skriva lite så ser jag ju om jag publicerar eller inte...

 

Jo men som sagt va i Stockholm förra ledigveckan och skulle på hoj fest, kom på onsdag å skulle flyga hem på måndag... hade fan panik redan hemna på flygplatsen, Hoff vill bara va hemma å grejja (har inte varit hemna någon ledigvecka sedan slutet på november) men det blir ju kul när jag kommer dit tänkte jag. 

Faktiskt helt ärligt så bordade jag planet med gråten i halsgropen.... blir så ibland när det är mycke, å man vill göra mycke men samtidigt ingenting. Konstigt hur man fungerar.

 

Väl landad på Arlanda så hägrade ett maxmål, men tänkte att jag måste ju hämta väskan så jag hinner inte. Hade också blivit inbjuden på matmässa av Jenny som skulle "ställa ut" sin firma på mässan (Fru Jennys hantverk & Skafferi) .Tog bussen till kista där mässan va, passerade genom kista galleria och där kom min andra chans, en MAX restaurang.. gick in å börja beställa men det va så svamligt å hålla på på den där beställningsdatorn så jag gick därifrån.

Men va fan tänkte jag "jag måste ha en jävla strips med green n garlic dip" gick tillbaks gjorde min beställning och när jag skulle betala så börja jag tänka till... "men ditt lilla bollträ, du ska ju för fanken på matmässa" avbröt beställningen igen och knatade till mässan. 

Väl där va det ju provsmakning av alla möjliga saker... ena stunden hade man en vegoköttbulle i handen å nästa en italiensk glass, havrelatte och sötpotatispommes..

 

 

Det va kul å träffa Jenny och tyckte det skulle bli kul å träffa massa hoj kompisar men den där oros känslan fanns där ändå... jag insåg att det va för att jag kände mig låst, till flyg och lokaltrafik, även om Ubbe sagt att jag kan använda deras bil om jag behöver/vill. Men det det va också som att jag redan kände av den där söndagsångesten man har efter en fest och man inte sover hemma. Nå va fan jag måste justera det här tänkte jag..

Hittade en bil i Uppsala jag kunde köra hem...åkte pronto å hämtade den och frihetskänslan var ett faktum!

Började ratta mot Stockholm igen och allt kändes fint! 

Å nu jäklars!! En MAX!!!!! Även om jag va överfylld av en blandad kompott föda så rattade jag in där å fick svulla mitt efterlängtade maxmål!

 

fortsättning kommer....denna tripp är inte över...

 

👊✊️💨